mysfabriken.se

…dånar ljudet av en sticksåg i Mysfabriken. Vvvaaavva, har ni kommit rätt? Jorå, här är just nu slitets & arbetets högborg. Det renoveras nämligen för fullt i tvättstugan sedan en vecka tillbaka.

Helt plöstligt, som en blixt från klarblå himmel, så orkade vi inte längre med den ljuva aprikosa väggen. Detta tillsammans med mörkbruna dörrfoder o fönsterlister, gulbruna dörrar från 70talet, en torktumlare från (förmodligen) tidernas begynnelse och gamla getingar innanför lampskärmarna. Däremot kunde vi inte ge upp den persikofärgade platsmattan - no way! Där gick liksom gränsen för förändringen mot 2000-talet. Lite i taget, annars tappar man fotfästet. Å sen finns det ju oändliga möjligheter att fixa olika färgkombos mot detta golv - funkar ju liksom hur bra som helst tillsammans med allt! Joråsåatt, den behåller vi…

Jag tänker inte berätta något om hur vi gick tillväga när vi skulle bestämma ny färg till väggarna. Inte ett pip om när vi åkte till Bauhaus och 2 ½ minut senare ramlade ut med en typ 30litershink med väggfärg i nyansen Caffe Latte*. En stor klisterlapp tvärs över hinken - specialbruten färg, kan ej returneras. Alltså, jag skulle aldrig röja något om att vi inte ens tänkte på att köpa en provburk för att testa denna härligt krämigt bruna nyans mot vår persikofärgade platsmatta och våra fortfarande mörkt, mörkt bruna fönsterlister. Nepp, never, no way! My lips are sealed. För att inte tala om våra häpna miner när mannen i huset rollade ett första drag på den aprikosa väggen… det blev alldeles tyst. Tiden stannade. Det började susa i öronen. Jag tror att det var hjärnan som började processa denna ‘kombo’ av allsorts anala nyanser. Vi har gått i terapi resten av veckan för att bearbeta alla dessa intryck - 29,9 liter färg finnes just nu till försäljning på blocket.se. Folk ringer som galningar…

*Jätteinne ungefär samtidigt som färg-tv:n introducerades.

.

… det är nåt fel på bloggen, jag kan inte ladda ned bilder… felsökning pågår (not!).

.

med fredag… Sitter i soffan med glassbåt i magen och vin i glaset. Blir inte mycket bättre än såhär. Glassbilen var här för en stund sedan. Killen som kör bilen börjar greppa det hela, han har nu börjat backa upp bilen mot vår uppfart istället för att stanna någonstanns mitt på vändplatsen i kvarteret. Vi står där lika troget som alltid, och han sviker oss aldrig. Idag bjuckade han på lite rabatt trots att vi inte hade nån kupong att visa upp. Han halade helt enkelt upp en kupong ur byxfickan och överlämnade den med allvarlig min. Det kallar jag service! Å andra sidan så sviker vi honom ALDRIG… vi står alltid där på uppfarten och tar emot honom med glada tillrop. Det känns numera som att han är en i familjen, en 6:e familjemedlem. Glassband… starkare än något annat. Undrar vad glassbilskillen gör i sommar? Måste fråga; man sviker inte en vapendragare…

.

…på mitt köpstopp. Hur går det då? Jo, bättre än jag hade väntat mig. Jag har kommit på hur jag kan stilla min värsta köphunger - jag fusk-webshoppar. Jag handlar både det ena och det andra, går vidare till kassan, kryssar sen ned hela rutan. Poff - borta!

Okej, jag har shoppat… jag köpte faktiskt en top på JC:s barnavdelning för 60 kr på rean med motiveringen att jag faktiskt behövde en skön tröja att skrota runt i hemmavid. I min värld med tillfälligt köpstopp så räknas den liksom inte, jag vet nämligen att jag lätt hade kunnat avvara den om det inte vore för att den var pinsamt billig. Det snålar jag lätt in på nåt annat, toapappret kanske? Såg nämligen att vi hade en helt oöppnad rulle med golvtäckpapp i garaget… kanske ska sätta lillan på att klippa till det till mindre remsor med sin mönstersax? Det skulle nog iofs sluta med att hon hade dekorerat det hejvilt med både tejp o glitter… snacka om utslag i baken. Hmm, får helt enkelt fundera vidare på detta…

.

från lilla e;

(vi har precis gått in i badrummet för att göra morgontoalett, fyraåringen har just lyft locket till toastolen…hon tittar ned och säger med allvarlig min…)

‘-Mamma, kolla… här är ju min skit från igår!’

Ja, det var alltså inte så att vi hade glömt att spola, utan det var mindre spår än så…

.

Jaha, jag läste just i statistiken över mysfabriken att en läsare idag ramlade in här efter att ha sökt på ‘roliga stödstrumpor’. Då får man alltså en träff på mysfabriken.se. Eeeh, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta… Snudd på att man tar det personligt.

.

…är inte alltid roligt. Nu kommer ju alla fina vårkläder och det är riiiiktigt jobbigt att stå emot. Hittills har jag dock varit motståndskraftig. Dilemma har dock uppstått; om något är snorbilligt, får man inte fynda då? Mer än halva priset, då är det ju snudd på välgörenhet och väldigt ekonomiskt att handla… ja, jag vet inte men det var riktigt nära att jag övertalade mig själv att trotsa detta köpstopp . Tackochlov så är jag envis, jag testar nämligen mig själv här… kan jag låta bli att shoppa i en månad??! Jag tror det faktiskt, men det är en halv månad kvar och ett barnbidrag & lön är i antågandet. Hu, det blir värre…

.

Vi blev riktigt nöjda när vi upptäckte att det var riktigt film på TV:n för en gångs skull… Hitta Nemo. Att man sen har sett filmen ett tiotal gånger tidigare gör inget, det är ju på riktig TV. Lilla E är lite rädd för hajjarna, så vi har suttit tätt intill och tittat. När jag så satte mig vid datorn hördes ett avgrundsvrål; vi måste nämligen titta på filmen kollektivt. Alltså, jag sitter INTE vid datorn nu utan jag tittar - hela tiden. Säkert. På riktigt. Jag lovar.

Idag har jag INTE målat elementet, jag har INTE heller målat väggar i tvättstugan. Lika lite har jag tagit hand om tvätten. (Det var enklare att berätta vad jag inte har gjort, det har nämligen inte blivit så mkt gjort idag.) En kompis från förr kom på husesyn och hade en inflyttningstulpan med sig (lika bra det, vi lär inte få några till våren…) - snudd på årsdagen från det att vi fick nycklarna till huset.

Vi tittade på gamla bilder från studietiden på universitetet och konstaterade att tiden INTE har stått stilla. Stackars jäklar, vad tiden har varit våra kursare onådig. Vi konstaterade syrligt hur alla åldrats, tänk att somliga av våra manliga kursare hade hår på huvudet på den tiden. Märkligt nog verkar vi vara de enda som klarat oss ifrån erosion, möjligen aningen fräschare nuförtiden. Det enda som vi kunde konstatera var en stor skillnad var att vi då, för tio år sedan, drack våra drinkar ute på krogen. Inte hemma i tv-soffan. Inte heller hade vi mysbyxor på, utan var festklädda. Vi har nog oxå dragit ned på rökandet sedan dess… och radion spelar inte Bailando längre. Kul var det iallafall! Vi lovade (som vanligt) dyrt och heligt att träffas snart igen.

.

Vi skymtar faktiskt solen idag, det var länge sedan sist. Lillan och jag gick ut på äventyr i skogen intill oss nu på förmiddagen. Vi hittade gamla sniglar & nyckelpigor, men mer spännande än så blev det inte. Vi avslutar alltid dessa promenader med leken att vi ‘letar’ efter ett hus att bo i och konstigt nog blir det alltid samma hus som vi tar i besittning.

Vi upptäckte att det finns en hel del tjuvstartande tulpaner, snödroppar och annat smått som jag redan glömt bort i våra rabatter. I höstas pulade jag nämligen ned en massa olika vårlökar i rabatterna (ja, jag är ju nybörjare så det blev inte mycket till planering…). Med lite tur överlever någon av lökarna, trist vore det annars då jag satsade en hel del slantar på dessa. Å andra sidan, vill det sig riktigt illa så lär vi ha ett mini-Holland här framåt våren. Då lär får vi skicka ut ungarna en halvtimma innan avfärd till skolor & jobb för att plocka blomster. Liksom röja vägen fram så att vi tar oss ut med bilen. Uppsidan skulle ju då kunna vara att stadens blomsterhandlare kunde backa upp sina lastbilar här på morgonsidan. Stora@ skulle ta emot dem med rosor på kind och stora snickarbyxor. Jag skulle kunna klappra fram på sånna där stora spetsiga holländska träskor och med en kontantkassan i en väska på magen. Samtidigt hetsar jag familjen med Jalla! Jalla! Lillan, som är så energisk, kan vara koordinator och vifta fram lastbilarna en efter en… eller så kanske inte. Det lär visa sig framåt våren, återkommer angående denna affärsidé när det lider mot riktig vår.

Stora@ sitter just nu på ännu en atlantflygning, och jag verkar inte vänja mig vid dessa. Jag är inte direkt någon som uppskattar ensamhet. Jag vill att hela familjen ska vara inom synhåll. Så är det!

Nu ska jag hoppa upp på skurmoppen & köra en sväng,

lilla@

.

…jag tror jag blir gaaaalen. Jag kan inte tänka klart en endaste liten sketen tanke utan att lillan bombar mig med tusenochenfrågor.
(-Mamma, varför får man bara vatten och bröd i fängelse? Mamma, jag vet en pojke som har tvåhundratjugofem kronor. Mamma, hur räknar man till hundratusen? Tie, nie, åtta, sju…Mamma, förresten…han hade ännu mera pengar. Tjugotretton kronor!) En halv minut senare påbörjar jag tanken ‘Jag vill ha ett eget ljudisolerat rum uppe i ett norrländskt berg. Systembolaget ligger dock alldeles intill, och jag har uppkoppling…och ett halvårs ranson av…(Mamma, lukta på mina strumpor!)… geléhallon…(Mamma, jag är bajsnödig. Mamma, jag ska äta lite ris här i soffan…mamma, får jag det??!) GrrrrSpotttFrääääs… jag behöver Yoga lite på stört. (Mamma, ris är skitgott…) Jag känner nämligen blodtrycket skjuta i höjden (Nääjjje, inte tappa byttan med ris i soffan…)och röken välla ut ur mina öron. Mamma is no nice mer…

.