mysfabriken.se

Lördag… sovmorgon uteblev. Mycket kaffe i morgonstunden, och senare frän halsbränna.
Ned på stan i alldeles för varma kläder. Barnet kraschar och ligger under klädställningarna i butiken. Gråter & stör ordningen i butiken. Alla tittar. Personalen försöker hysteriskt locka fram den lilla med en fånig liten rosa smyckespåse. TOM! Kom igen, jäkla rookie. Fram med hårdvalutan - GODISET. Lyckas dra ut barnet från sin vrå och moppar samtidigt golvet i butiken med hennes tunna strumpbyxor. Krokodiltårar över smutset på sommarbenen. Svettigt barn i mina armar, alldeles för stor o tung för att bäras. Yllekappa, kofta, blus o barn tättintill gör att det snurrar i huvet av värmeslag. Myspys.

Hungriga barn. Smäll i dem choklad. Hungriga barn som raskt blir sockerhöga. Smart. Märks att man varit med förr.

Bilen hem. Ordningen återställd. Aldrig mer en lördag på stan med barn.

.

Lilla E i grubblerier inför den ankommande påskhelgen:

‘Mamma, imorgon är det den dagen då de hängde Carl von Linné på korset’.

Åh, fan…

.

… är väl en enkel sak??! Jag läser nämligen till mig allt ur den lilla manualen som följde med bebisen från BB. Allt funkar fint, tackarsomfrågar.

Lillan har sovit heeeela natten ända sedan födseln - vaknar utvilad efter 11 timmars sömn i sin egen säng. Vi föräldrar har gott om plats i vår säng varje natt. Ingen liten människa som sparkar sin far på väl valda ställen. Mamman behöver aldrig dela sitt täcke med ett svettigt barn.

Barnen sitter som tända ljus redan från morgonen… läser ivrigt på sina läxor över frukostmackan. Tjatar om att bli förhörda! Glada framförallt! Snudd på lyriska över den annalkande skol- och dagisdagen.
Vi föräldrar sprudlar och sitter glatt i bilen tio minuter före planerad avfärd och tutar glatt åt de vattenkammade barnen. Rosiga om kinderna med frökens röda äpple i handen hoppar de in och så styr vi iväg mot de närliggande skolorna. Vi åker bara över gatan så är vi framme. Hela vägen har vi dock sjungit ‘Kumbaya Kumbaya’.

På kvällen flyter allt på tokbra. Barnen samsas fint, bönar och ber om att få städa sina rum innan middagen. Jag tillagar min stek och kokar omsorgsfullt mina egenodlade ärtor (som barnen dessutom inte kan få nog av). Barnen äter förnöjt och sänder en stilla tankte till de stackars barn som dagligen tvingas äta Felix Delikatessköttbullar och köpesostsås. För att inte tala om Billys-pizzor - ve och fasa.

Sen framåt kvällen tjatar de om att få gå och lägga sig. Inga känslomässiga utbrott här inte. Kvitter-kvitter är allt som hörs.
Kvällsagan läser de för sig själva innan de sedan stillsamt somnar in.

Å all denna familjelycka tackvare den fantastiska manualen. De kommande tonåren lär bli en baggis…

.

Måndag i mysfabriken och frun i huset är verkligen inte på jobbet. Detta är alltså en rapport direkt från soffan, ihopknåpat i ryggläge.

Däckad i magsjukan? Nepp. Influensan? Nopp. Lungsot? Njet. Det är bimmeli-bim som inte funkar nåt vidare… motsatsen till bummeli-bum alltså. Toalettrelaterat för dem som inte förstod + tillhörande feber.

LillaE är på dagis och jag fick tumma ett gäng med gånger på att jag skulle hämta hem henne efter lunch. Ska jag väl fixa. Jag får ta cykeln och trampa uppför backen, hämta den lilla fröken, och sen susa hem i nedförs-hisnande fart mot tryggheten (närheten till kisserian). Det bör gå.

Jag kan ta på mig strömlinjeformad klädsel så att jag inte tappar dyrbara sekunder på hemresan. Jag får försöka hitta min sånnadära dräkt från mina längdskidåkardagar - den bör sitta tajt som tusan. Särskilt med tanke på att jag var 11 år när jag senast använde den. Den skär säkert in sådär härligt i baken så att jag får gå på tå för att lindra plågan. Kan bli strul med att brådskande komma ur kroppsstumpan - helt klart ett minus. Jag har en hel timme på mig att knäcka det problemet - i feberyran kommer jag på de mest häpnadsväckande kreativa lösningar…

.

Måste nog ha varit en en Mysfabriken-anhängare som repade min dator. Den kom hem till oss redan efter en veckas rehabilitering… det hela skulle ju ta minst fyra veckor. Där ser man hur vanebildande bloggläsande kan bli, men det tackar vi för. Köpstopp i all ära, men datorstopp är inte att busa med. Det är bra mycket mer plågsamt än något annat vill jag lova. Jag har ju haft så mycket tid över för städning… eller att läsa böcker…umgås med familjen - hemska tanke. Nä, skämt å sido så gick det hela tämligen smärtfritt.

Ordningen är återinrättad - maken och jag sitter sida vid sida med varsin laptop i knät en fredagkväll. Vinglaset gör oss dock sällskap (gör inte helhetsintrycket lika tragiskt, va??) Vi njuter dock av vår fredag i fulla drag. Barnafadern har haft ett eget Let’s Dance med döttrarna och det glödde stundtals om parketten vill jag lova. Karl-Petter kan slänga sig i väggen vet ja. Men jag vet inte om vi är redo att gå ut på lokal och out:a våra färdigheter. Vi får allt köra några repor till och finslipa det hela…

Godnatt från Mysfabriken

.

…laptopen är trasig iallafall. Mycket märkligt att den inte klarade av en fet smäll i golvet. Stendöd.
Nu ska den åka på rekreationsresa till leverantören så får vi se om den återvänder med nytt gry.
Tills dess…

See you,

lilla@ & co

.