mysfabriken.se

.

slutade regnet vräka ned - både inne & ute. Phuu.

Dagen skulle ägnats åt mys och höstlov. Lillan o jag skulle ha sovmorgon  medan stackars maken skulle få släpa sig upp. Lillan och jag skulle dra det varma täcket över huvudet när väckarklockan larmade morgonstund. Så blev det inte riktigt.

Flashback - 07.00 am någonstanns söder om Uppsala i ett hus från sent 70-tal samtidigt som regnet vräker ned:

Beeeep! Beeeeep! Beeeeeeep! (Maken fumlar ut i vardagsrummet och tar död på larmet på mobilen)

Jag tänker i mitt stilla sinne -Fy f-n, här ska sovas… klara, färdiga…

Domnar bort en kort stund men vaknar av ett enerverande ljud. Maken springer uppochner, uppochner, uppochner för vår knirrande trappa. Jag börjar koka smått av irritation… funderar på att fräsa nåt i stil med att hans rena kallingar finns i tvättstugan, INTE på övervåningen. Sansar mig, men slutligen är jag tvungen att vråla: -’vad f-n gör du?’

Det returnerade svaret lyder kort ‘-det regnar in här i vardagsrummet’.

Jaså… dåså. Drar täcket över huvudet. Tänker lite… är det nu jag ska rusa upp och ge maken lite stöd? Nä! Jo?

På med mysbrallan och ut till maken. Jajemänsan, det droppar ordentligt. Rakt ned på soffan.

Vi finner oss och ringer försäkringsbolaget. Stängt! De hänvisar till SOSAlarm. Eeeh, nä… tillslut får vi tag på en saneringsfirma som åker ut till oss. Chefen för saneringsfirman dyker sedan upp. De tar beslut om att såga upp hela jäkla innertaket i huset, och nä - skadan kommer inte att bli begränsad. Hela taket måste bytas. Försäkringsbolaget meddelar oss att vi står själva så länge som det inte är något med ledningarna… och ute tokregnar det! Mysigt med hus - verkligen.

Saneringskillarna ska åka tebax till firman för att hämta stora sågen. Snart tillbaka. Vi hinner klura ett tag- ringer kära snickargrannen! Vi inser att vi är ärketypen av lättlurade desperata villaägare. Grannen ber oss ta det lugnt… det är ju bara vatten. Här ska inte sågas… lugna och fina. Han ska komma över efter arbetsdagen och kika på det hela.

Ikväll sitter jag i tvsoffan som har torkat upp. Tittar upp i taket och konstaterar att taket är helt. Det droppar inte längre. Och kontot är fortfarande inte helt dränerat. Vilken jäkla tur att vi inte lät dem köra loss med sågen…

.

Både ute och INNE! Tralla-lalla-laaa.

Kul, detta med hus… mycket. Tjusigt att man fick ett nytt hål att stoppa pengarna i. Vi undrade just vad vi skulle göra med allt överskott…

.

…bjöd på musik! Vi tog bussen till stan för några timmars frigång från vardagen. Barnen lämnandes hemma med käraste farfar. Det kändes märkligt att sitta på bussen med alla 20åringar på väg in till staden för att möta nattens äventyr.
Det var inte utan att man höll en rejäl tvåhandsfattning om handväskan - man vet ju aldrig var ynglingarna får för sig när de ser så enkla byten som två vilsekomna medelålders småbarnsföräldrar.

Kvällens mål var en konsert med vår husidol Veronica Maggio. Allt gick finfint och V sjöng vackert värre! Barnafadern skulle ge sig ut på autografjakt efter konserten men lyckades inte frambringa tillräckligt med mod. I stället blev det kära vännen M som skickades fram med penna o papper. Ryktet gör gällande att han röjde uppgiften för V om att den egentliga autografjägaren stod och kallsvettades i ett hörn. Alla barnen fick härmed varsin autograf.

Barnafadern bestämde sig senare för att göra ett nytt försök. Med sin 15 år yngre kusin som moraliskt stöd så gjordes en ny autografrajd. Kusinen vittnade om att barnafadern varit mycket försiktig i framtoning mot den stora stjärnan. I vardagliga livet är denne samme man en auktoritär ledare med en tuff approach. Barnen fick sin signerade poster och mannen belönades med kärlek från undertecknad.

En inte fullt lika charmerande incident var att undertecknad med jämnårig (sorry vännen!) väninna satt uppflugna på en bardisk vid utgången. Folk strömmade ut ur lokalen och vi satt i ganska gott blickfång för samtliga dessa. Ser i ögonvrån att en överförfriskad knappt könsmogen liten man spänner ögonen i oss. Precis innan han når fram till oss hör jag honom säga ‘förti-plussare’ och sekunden efter står han framför mig med en flörtig uppsyn. Ni kan ana att jag mötte honom med ett synnerligen iskallt grin som gensvar. Gaaah! Men sällskapet fick sig ett gott skratt… den bjuder jag på. Kommenterade syrligt till maken att det minsann var han som fick släpa med sig samma förtiplussare hem. Håll till godo liksom!

 Här nedan följer Veronicas ‘hyllning’ till vår gemensamma hemmastad - Uppsala!

.

LillaE har melodifestival här hemma för sina systrar. Hon skrålar högt och snurrar runt i piruetter. Alldeles just flög hon in i den stora tv:n med ett brak. Tv:n svajjar oroväckande och alla håller andan…

LillaE ser förskräckt ut och men just som hon anar att faran är över så börjar hon rota runt bland sina dvd:s.  Sen kläcker hon; ‘Phuu, tur att HäxanSurtant-filmen klarade sig…’

Just ja - precis vad vi andra också tänkte…

.

Eller om exakt två månader faktiskt. Med mörkret infinner sig en längtan efter jul hemma hos oss… då ska våra danska små nissar fram som jag har saknat i ett helt år! Idag fick jag lite julfeeling när jag ramlade över följande produkter från webshopen www.cosas.se  Den lilla misteln finns redan hemma hos oss så den behövs inte… men ett städmedel som doftar kanel och apelsin saknas mig definitivt. Klickar snabbt hem en sån - den kan jag nog inte leva utan!

.

Jag ska få jobba imorgon, lördag. Man tackar! Då löste sig mina sociala problem. Jag kan ju å andra sidan glädjas åt att ha fantastiska arbetskamrater, DET är inte kattskit. Imorgon ska vi fika biskvier av olika slag och träffa kunder! Vi kan nästan på förhand säga vilka som kommer… kvarterets pensionärer kommer vattenkammade för en slurk gratiskaffe. Å hå, vad de minns om banken förr i världen. Då när det var en riktig bank, då fanns minsann riktiga pengar. Affärer lär det inte bli många av -tji för oss som har säljtävling samma dag! Sugna på ett nytt pensionssparande? Varmt välkommen in på mitt jobb imorgon så tar vi ett snack!

Marie - jag lovade dig din favorit till kvällen! Only for you! Särskilt hattsketchen då…

.

Goda nyheter, Stina! Det verkar ha slutat krypa i väggarna. Maken slängde sig iväg för att införskaffa allsorts utrustning för att bli av med våra oinbjudna husdjur. Han kom hem med diverse giftblock och så en sån där liten kontakt att stoppa in i vägguttaget. Den ska avge lite högfrekventa signaler och skrämma iväg gerbilerna på flykt. Min kommentar, jag som sover alldeles intill uttaget där mus-mojjen sitter, är att det tickar som en jäkla moraklocka och att det luktar konstant bränt plast. MEN, sedan den installerades så har jag inte vaknat av krypande och hasande ljud i väggarna. Se där! Gott nog, eller…

.

Fredag till slut. Det känns som att man springer rakt in i tegelväggen på fredag - tvärnit! Man sliter hela veckan och sen är det älskad fredag.  Helt klart min favoritdag på hela veckan. Dottern hämtas hem lite tidigare, och vi tar skogsvägen hem. Detta betyder att vi tar den längre vägen hem, över stock och sten. Fredag = glassdag! Lillan tjatar direkt till sig glass nr 1 direkt vid hemkomst, glass nr 2 blir i skål efter middagen. En annan är inte lika fokuserad vid glassen… mannen brukar ramla in två timmar efter oss och för med sig ett välbekant klirr i hallen vid ankomsten. Fredagen kan börja.

Rutinen är inte inarbetad, innefattar dock allt som oftast lite nötter och vindruvor. Och givetvis god middag. I kväll blev det sjukt god biff från favoritcharken och en rotsaksgratäng. Stackars oss - inte alls faktiskt.

En fredagsmyssång är på sin plats…

 För exakt 20 år sedan spelades följande sång på radion - minns du?

.

.