mysfabriken.se

Jo, då är det den tiden på året då familjen Mysfabrik tar sportlov. Liksom förra året så tillbringar vi denna i Ramundberget. Snö har utlovats och vi hoppas på lite sol därtill. Barnen ska gå på sina respektive skidskolor och de ska ska fullfjädra sina kunskaper. Jag har dyrt och heligt lovat att jag INTE ska åka hängliften - över min döda kropp. Däremot ska jag åka några åk i backen med och sen skrota runt i långkallingar resten av kvällen. Bara MYSA. OCH jag har ascoola skidglajjor… för att liksom kompensera för min urusla skidåkning. DET är en annan historia! 

Förra året hade vi en rolig liten incident. Vi hade just anlänt till skidorten och skulle kvittera ut vår utrustning. Vi skulle alla vägas in och jag klev snällt upp på vågen på anmodan. Flämtade till när jag såg siffrorna på vågen… killen bakom disken sa; -Ja, och nu kan vi väga dig UTAN pjäxorna i handen! Eeeeh, dumma blondin… jag klättrade upp med hela utrustningen på vågen. Enfaldiga jag.  I år vet jag bättre…

.

Kolla killen som kommer cyklande på sidan av vägen… vad tänkte han på?

.

Min man blev tidigt i vårt förhållande döpt till ’myspuckot’ av mig - pucko för att han är så knasig ibland, men alldeles särskilt mysig oxå. Kort och gott M.P. Jag har aldrig hört någon annan med ett liknande smeknamn, men min make lystrar till detta iallafall.

Idag skulle vi in till stan för att lämna in mina trasiga stövlar på lagning (allt verkar gå sönder i mina händer) & huxflux hade jag fått ett par sprillans nya stövlar av honom. Bara sådär! DET är mitt myspucko i ett nötskal och det är nog därför jag gillar honom så mycket. Presenter i all ära, men det är den där spontana grejen jag gillar. Det kan också vara så att han köper sig lite lugn & ro till kommande arbetsveckor. Han vet hur tjurig jag kan vara när jag inte har skor att ta på mig… i vilket fall som helst så uppskattade jag verkligen gåvan. Massor!

Det här är INTE en bild på mina nya skor…

.

Det känns stort att vara så stor i blogosfären att man blir sponsrad. Min alldeles egna laptop befinner sig som tidigare påpekats på rehab. Troligen gick den i väggen efter min senaste rajd på Tradera där mitt alias sågs lägga bud både åt höger och vänster på dockskåpsmöbler. Lundby is the shit! (Alla som har Lundbyprylar till salu får höra av sig till undertecknad). Nåja, åter till the subject.

Barnens farbror hittade i sina gömmor ett stycke laptop till övers som kidsen fick lägga vantarna på. Den flyttade således in till dem på övervåningen. I samband med ovan beskrivna datorkollaps så kunde man i skuggtimmen se en liten figur med raggsockor smyga sig mot denna tingest. Laptopen förflyttades smidigt ned till nedervåningen där de vuxna huserar. Inte för att på något sätt verka otacksam men det är synd att kalla datorn för en laptop. Lap-kross vore mer rättvisande. Jag har nämligen både bränn- och klämskador efter denna dator då den väger bly och är allt annat än nätt. För att ge er en visuell bild av hur det ser ut när jag surfar med den i mitt knä…

Tänk er att jag sitter i soffan med baksätet från vår stora kombibil i knät. Så ser det ut.  Ryggstödet på baksätet motsvarar alltså skärmen och sätena är de som krossar mina lår. Därtill verkar det som att samliga tre barn har dragit på sätesvärmen då jag blir svårt skållad av lap-krossen. Men jag kan surfa…

Vill absolut inte framstå som gnällig - tvärtom. Jag har fullt göra med att skriva på denna dator då den envisas med att efter vart tredje skrivet ord byta stycke. Den hoppar upp en rad och skriver där helt plötsligt. Det gäller att hålla ett öga på texten med andra ord…

En annan egenhet denna lap-kross har är att den har en inbyggd nu-är-det-nog-med-surferietfunktion. Detta innebär att den stänger ned helt plötsligt.  ‘Slut på datortiden, min kära bloggerska…’, kanske var detta menat som en listig funktion för att hindra barnen från att häcka allt för länge vid burken. Skulle dock önska att admin förlängde denna tid till ca 15 minuter då fem minuter i stöten ibland känns allt för snålt. Bara en tanke…

MEN… tack käraste onkel för ditt sponsorskap. Utan dig vore denna blog inte möjlig…

.

…kan man ju inte hoppa över! Kvällens är…

…trumvirvel…

.

…pågår INTE. Den där speed-åkomman som jag hänvisade till i tidigare inlägg har ännu inte gett med sig. Undertecknad har inte orkat släpa sig till jobbet på fyra evighetslånga dagar. Åkomman är okänd - vad sägs om orkeslöshet, huvudvärk dygnet runt, trött så in i bänken och en mage som gurglar konstant. LillaEs dagis har manfall i personalen, flertalet barn och ännu fler föräldrar är sjuka. Troligen har de influensa - vet dock inte om det är just det jag har. Jag har nog mer drabbats av ett zombieliknande tillstånd.

Hämtade hem lilla fröken E från dagis vid kl 13. Jag bogserade hennes lilla spark upp för den långa backen upp till dagis och var snudd på svimfärdig när jag nådde mitt mål.

Det snöade ganska mycket och sparkföret blev bättre än vi hade räknat med på hemvägen. Vi ställde oss på toppen av backen med fokus ned mot vårt hus och sparkade iväg. Mamman som chaufför och lillan framtill som signalhorn. Den lilla röda sparken kastade igång och började glida i en ryslig fart. E:s tandlösa mun ylade av skratt och varskodde om vår framfart. Jag såg i ögonvrån hur vi passerade snöskottande & förvånade grannar som snabbt fick dra in snöskyfflarna för att inte bli pååkta av oss. Tror tillochmed att mitt liv hann passera revy någonstanns i mitten av backen.

Vår räddning blev en asfaltsfläck som tvärt bromsade in vår framfart. Bestämde mig för att promenera den sista biten på spaghettivingliga ben och lillan sparkade den röda faran den sista biten. Phuu. Snudd på trosbyte efter den färden vill jag lova…

Nu sitter vi och tar igen oss i soffan med diverse barnprogram (hemskaste SvampBob). Lillan är lite labil, hon pendlar mellan att kvittra muntert till att uppleva jordens orättvisor. Hennes fredagsbulle var trasig vilket fick henne att vilja svälta sig resten av veckan. Stackars barn…

Ja, det är fredag i vilket fall som helst!

.

handlar om magsjukan och trasig laptop.

LillaE hade kräkts färdigt efter lördag natt. Undertecknad tog över åkomman igår, söndag. Verkar vara speed-magsjuka detta… imorgon blir det dagis och jobb med nya friska tag.

Laptopen drog på sig nån liknande åkomma - dock tog den musten ur datorn som bestämde sig för att icke starta mer. Imorgon ska den skrivas in på laptop-akuten och med lite vilja så kommer den igen med god vigör.

Gokväll,

.