mysfabriken.se

En vän på midsommarfesten igår definierade sommaren; -Nu blir det bara mörkare och mörkare igen…

Likväl var det en vacker kväll. Vi tillbringade midsommarafton tillsammans med roliga vänner på en ö ute i Roslagen. Alla har det gemensamt att vi har döttrar i samma ålder som ska börja i samma klass i höst. Och så bor i vi i samma soliga villaområde.

Det blev en traditionellt svensk midsommar med sillunch, regn, dans runt midsommarstången, regn, glada barn, vin och sen grillafton under en vacker kvällsol. Barnen skulle sova i tält tillsammans och vi vuxna tillät oss inte riktigt tro på detta faktum. Barnen och en småtrött barnafader nattade sig själv vid midnatt. Endast vår dotter bestämde sig för att sova inomhus med sin mamma & pappa. Denne samma ångrade sig en hel del när morgonen grydde och samtliga ungar + en frusen barnafader kröp fram ur tältet utvilade och glada.

Vi vuxna som inte smög in i tältet blev uppe till två-nånting. Några av oss ännu längre än så. Det blev inte så många timmar tillsammans med herr Blund men det tar vi igen ikväll.

Vi fick skratta. Massor! Det spårade ur ett par gånger och vissa saker bär jag med mig för alltid. T ex Marias version av En visa i midsommartid; text Du lindar av olvon…

Hennes kommentar var; Nä, olvon är det INTE… det har vi ALDRIG sjungit hemma i Sundsvall. Det roliga var vad de faktiskt sjungit stämningsfullt på avslutningarna.

MIdsommarsolen skiner in genom vardagsfönstret och vi befinner oss nu mitt i sommaren.

Imorgon ska det bli varmt. Vi har riggat en pastasallad i kväll och siktar på en tur med vår käraste båt.

Lilla@

.

har gått just precis idag. Då sken solen. Jag var inomhus. Huset var Akademiska Sjukhuset. Jag var blodfattig och svag. Men jag blev mamma den dagen. Åt en underbar prinsessa. Hon hade rött hår och var såklart den vackraste unge som skådats. Hon var min. 18 juni 2003 blev jag mamma till en liten dotter. Hon kom att heta Ebba Alisa och idag fyller hon sju år.

Idag fick min dotter sin första mobiltelefon. En rosa. Och inte av mig, utan av sin käraste moffa. Jorå.

Hela kvällen har ägnats åt att ringa små samtal. Hit och dit. Efter en stund ringde hon sin morfar. -Hördu, hur får man mer pengar till sin telefon…? Jaså, tar du och fixar mer pengar till mig då… det har gått en hel del pengar, nämligenI Kort där efter plingar mobilen. Morfar har gjort som han blivit tillsagd - mer pengar till damen i fråga..

Telefonen ligger vid sängbordet. Första parkett. Övriga presenter idag hamnade på en underordnad lista.

Röda Converse, kläder, Nintendo DS, hamstrar alá ZhuZhupets, fia med knuff, böcker osv.

Allt detta var dock underordnat. Inget spelade någon vidare roll. Det var telefonen som var the good stuff.

Jag lämnar Walk Over.

. , .

.

Barnen har tagit sommarlov. Inte jag. Jag kan inte begripa att det blivit dags för det ännu. Idag blåste det orkanvindar och det var inte ett endaste dugg behagligt i solen.

Morgonen bjöd på fint främmande - kusin Tage & Hedvig. De är så älskade av sina storkusiner och mellanflickan hade gjort sig rejält i ordning inför deras besök.

Fruktsallad med vaniljvisp stod på fikamenyn. Lilla Tage bestämde sig för att strunta i allt vad frukt heter och gå stenhårt på vaniljsåsen. Vi kallade den Bergsbrunna-Gröt. Han skopade i sig rejält av gröten och kinkade lite när han inte fick påfyllning. Vi tog sedan en promenad till vårt närliggande Linnés Sävja. Där var det lägligt nog ponnyridning och våra två yngsta frökar fick rida en runda på två söta ponnysar. Runt omkring sprättade flertalet hönor och en riktigt maffig tupp. Tage tyckte det var bra intressant och begrundade dessa flygfän länge och väl. Vi hade dock fått varningens ord om tuppskrället som man skulle hålla ett behörigt avstånd till. Hans lurviga vader var inte att busa med, vill jag lova…

Söndagen bjöd sedan på grillat. Regnet vräkte ned så någon utemiddag blev det inte tal om. Vad hände med sommarsolen egentligen?

På fredag fyller lillan år och mormor dyker upp som gästartist. Det blir en blygsam tillställning med flickkalas - glastårta och godis brukar funka bra…

Vi hörs, A

Tags: Bar.

Min man och jag har bröllopsdag i dag - närmare bestämt sockerbröllopsdag. Hur många år har man varit gift då, undrar ni…? Det börjar bli ett gäng med år…

Det jag minns mest från min bröllopsdag var min makeup. Jag hade bokat tid hos en tjej som skulle göra mitt hår. Samma tjej påstod sig kunna allt om make-up. En vecka innan den stora dagen fick jag komma upp till henne för lite ‘före’-konsultation. Hon kladdade lite på min kind och duttade med lite skuggor. Ingen tvåvägskommunikation - endast små hummanden från frisören. Jag gick därifrån lika ovetande som när jag kom dit om hur min makeup skulle bli.

Den stora dagen kom och mitt ‘bröllopsvittne/tärna’ hade bokat sminkning tillsammans med mig. Hon hade dock inte varit på någon rek-sminkning.

Håret blev superfint… slarvigt uppsatt med små knoppar av vita rosor här och där. Min väninna blev sminkad först. Hennes ansikte är nätt och docksött, svårt att misslyckas??! Hon uppenbarar sig helt plötsligt i full makeup. Kort därefter var det dags för mig. Det hade varit roligt att ha en bild på oss men om vi hade blivit förevigade hade det förmodligen varit något i stil med detta

Det var således ingen sober och blygsam makeup. Nä, istället körde vi ALL-IN och skulle nog fått bygdens prostituerade att framstå som kusinerna från landet. Det var hårda orangea streck av rouge på kinden, blåa rejäla blåtiror av ögonskugga och sen något tjockt klet till läppstift.

Roligt nog så hade vi sjukt ont om tid - det blev till att springa hemåt på champagnevingliga ben. Därtill skrattade vi så magen krampade. Tidsfönstret att göra något åt eländet var ungefär minus 15 minuter och därmed blev det till att torka av det värsta med en bomullstuss.

Väninnans sambo hade blivit lite överförfriskad och ägnade resten av dagen att bedyra vad läcker han tyckte att hans annars så blygsamt sminkade sambo var.

Undertecknad ingick äktenskap enligt plan, men det vore en lögn att påstå att jag aldrig sett vackrare ut.

Idag firar vi socker som sagt. Det blev hummer till middag ikväll. En utmärkt Chablis därtill.

Den blå ögonskuggan är glömd och förlåten. Iallafall tills någon gräver fram ett fotografi där den stora dagen är förevigad.

.