När asken väl var framme tyckte mannen att vi skulle äta med andakt – det var minsann de dyraste praliner han nÃ¥gonsin införskaffat. Min kommentar blev dÃ¥- `Jo tack, jag sÃ¥g det – du hade kilat fast kvittot pÃ¥ asken…` MÃ¥ hända en slump… not! Fem praliner senare sitter jag här och klurar pÃ¥ om Fazers choklad ändÃ¥ inte är godare? Men det vÃ¥gar jag inte säga till maken – han lade ju ändÃ¥ ut en förmööögenhet pÃ¥ pralinerna.

Helgen bjuder inte pÃ¥ nÃ¥gra större överraskningar. Lilla e har gymnastik tidigt imorgon bitti. Därefter blir det stilla hemmatillvaro. PÃ¥ söndag ska maken trotsa askmolnen och flyga till Boston i jobb. Bläh! Vindarna kan gott stranda honom hemmavid! Tänk om askmolnen hindrade oss att Ã¥ka till jobbet pÃ¥ mÃ¥ndag – vore nÃ¥got.

Deklarationstider pÃ¥ jobbet! Varendasta satans gumma tycks ha nÃ¥gon sketen aktie som haft en omvänd split i Ã¥r. Eller varför inte en tvÃ¥ngsinlösen… Jojo, jag tackar. Jag river mitt hÃ¥r medans gummorna smackar med munnen – klart att man mÃ¥ste ha aktier! “Skit pÃ¥ er!” har jag lust att fräsa… men jag gör det inte. Bara invärtes. Deklarationstips finner ni nÃ¥gon annanstans – inte hos mig, tack!