Awkward moments #2

Snön virvlade friskt i morse i Stockholm. Mitt hår hade ett fint lager snö över sig när jag ramlade in på Brunkebergstorg. Mitt passerkort strulade och jag såg att en vänlig själ höll hissen åt mig. Till slut klickade grinden till och jag slängde mig in genom hissens guldfärgade dörrar. Aaaaah. Jag hann. Det var då jag kände det…

Bakom mig i hissen står människan med andedräkten from Hell. Jag känner plötsligt äckel och vämjelse – denna morgon var ju frisk och oförstörd. Inte längre. Denna dag ska för all framtid vara dagen som gav “tänkattjaginteharöppnatmunnensedan1987ochoboy-dethargivitresultat!” ett ansikte.

Det är märkligt men just den stunden där i hissen – den präglade i stort sett resten av dagen. Varmt och surt mellanmjölkshumör…

På tåget hem satt en man intill mig och svängde med huvudet likt en gam. Han slumrade till, vaknade, slumrade, vaknade, slumrade, vaknade med ett ryck osv… När det var dags att lämna tågvagnen passade damen på andra sidan gången att rensa luftvägarna med en rosslig hostning rakt i mitt fejs. Där och då kände jag mig gråtfärdig. Och här näst väntar?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *