mysfabriken.se

Jahaja, läget är som följer; Jag har svårt att hitta inspirationen till att underhålla denna blog. Kanske för att jag inte vet vem jag skriver till - mig själv eller någon annan? Jag älskar att skriva, men har inte hittat utlopp för detta på allvar… Mysfabriken har blivit en ventil för alla bokstäver som vill ut ur mig. Jag har märkt att det blir allt längre mellan inläggen… jag glömmer helt enkelt bort att uppdatera. Kanske är det dags för mig att säga adjö - auf wiedersehen!

Vilka är ni som läser - en del av er ger er till känna emellanåt, men ni andra då? Jag kan se att ni finns där, men jag har ingen aning om vilka ni är…  Jag kanske behöver ett litet avtryck av er i kommentarfälten för att hitta suget att skriva vidare…

 Kramar

 lilla@

.

För tio minuter sedan sa lillaE: ‘-Mamma, det sitter fåglar på vår bil som äter smörgåsar!’

Yeah, right! tänker jag. Är det ett återfall av nattskräck i vaket tillstånd?!!

Lillans blick gör mig dock nyfiken så jag sträcker mig i morgonsoffan för att titta ut. Jag hinner se papper flyga förbi och börjar ana oråd. Jojomensan, det är kråkorna som festar på gårdagens laxrester. Maken har visst ställt ut soporna utanför dörren och nu pågår en rejäl fest på uppfarten. I tre graders kyla i underkläderna rensar lillan o jag upp det hela med varsin liten barnspade. En skön syn för gudarna, skulle jag tro.

 Här sitter vi nu tillbaka i morgonsoffan och luktar sopor! Härligt. Så här borde varje söndag morgon starta. Jag har varit vänlig nog att spara en laxrest till maken så att han kan vakna till ett hav av gårdagens utspridd vid sängen. I nöd o lust så delar vi på allt - jag vill inte att han ska missa detta spektakel, men god fru som jag är så bespar jag honom kylan. Han får plocka rester inomhus! Det är så mild och blid maka han har - den lyckliga token…

.

Vaknade flera gånger i natt. LillaE körde ett pass med nattskräck och det var länge sedan sist. När hon var bebis så hände det mer frekvent, särskilt i samband med att hon hade feber. Ofta när maken var utomlands. För dem som inte vet vad nattskräck är så är en kort sammanfattning att barnet är utom sig av skräck och helt otröstlig. Ögonen är öppna och man tror att den lilla är vaken, men i själva verket sover de. När hon var bebis så låg hon spänd i en båge och gallskrek, och man fick inte röra henne. Obehagligt, men helt ofarligt. I natt var det så dags igen, denna gång  skrek hon om ‘dockan’ och stirrade ut i rummet med vild blick. Vi skulle ‘ta bort dockan’ samtidigt som hennes kropp skakade av skräck. Maken fick ta en rundtur med henne i huset och visa henne bekanta saker. Lampan i vardagsrummet, godiset hon ätit tidigare under dagen osv. Till slut var hon lugn och fick fortsätta natten i mammas & pappas säng. PHU!

Resten av natten blåste det och det öppna fönstret smällde… vi måste köpa en sån där pinne som låser fast fönstret, undrar just om det finns att få tag på mörkbruna 70tals-pinnar på Bauhaus? Om inte så kan ni betrakta detta som en efterlysning av 1 styck fönsterpinne i mörkaste brunt! Ersättning i form av en påse med pantflaskor utlovas. Kan tyckas vara väl generöst i sammanhanget, men vad gör man inte för en god natts sömn?

.

Idag spiller det vatten från himmelen vilket passar oss ganska bra. Vi har dels gödslat gräsmattan, dels så har vi inte ork att genomleva en solig dag. Mysfabrikens inneboende är sömniga och sega, och kroppen skriker efter vila. Inte en båttur, ingen hysterisk dag på stan, inga stora middagar. Bara längtan att få smurfa omkring i det stökiga hemmet och muttra över vädret.

 På veckodagarna sitter vi vuxna och kuckilurar i soffan till midnatt i vägran att ge efter för sömnen. På fredagskvällen håller vi inte längre än till max kl 22-23. Då minsann stupar man i säng efter ett glas vin… framtänderna hastigt borstade och kläderna utspridda i en lång snitsel ut ur badrummet.

Men inte är det åldern som tar ut sin rätt, nä nä… Idag fick man minsann visa leg på systemet. Efter att ha köpt en chablis för 90 kr!!!  Oh yes, precis den kunden jag skulle misstänka… hon som så underfundigt klämt till med att hyra en gapig femåring och därtill skramlat ihop till en flaska fin-vin att splitta på fyra. Å tillråga på allt ser så jäkla sliten ut efter allt festande… så att hon är misstänkt lik en förklädd 18åring som olyckligt nog numera ser ut som 35. Nice try! Den gumman går vi inte på… tänkte tanten i kassan på bolaget! Jag är benägen att hålla med henne… det var misstänkt. Nästa gång måste jag lura ut en bättre utklädnad.

.

råkade visst halka med VISAkortet idag … slank in på fotobutiken och ramlade ut med en…

.

…inlägg gjorda på mysfabriken idag - detta är nr 101…

Det trodde jag aldrig när jag startade det hela förra året. Vi hade just köpt hus och renoveringen dokumenterades med viss skepsis. Maken upplevde det nog som att mysfabriken var ett forum för att hänga ut honom. Så var det givetvis inte… vändningen kom nämligen när han spikade upp alla 155 meter golvlist innan året var slut. Precis som han hade lovat… 

 Vårt år i mysfabriken har varit värt all möda… vi stortrivs!

.

Härligt när man kan återvinna i dessa tider! Hittade ett snudd på ett år gammalt inlägg som ikväll blev högst aktuellt igen. So here goes;

Mörk, lång och snygg man - lystrar till smeknamnet ‘Myspuckot’ bortsprungen. Troligen återfinns han någonstanns vid Mälaren, där han senast sågs sjösätta båt. Han är ringmärkt, och inte särskilt rädd av sig. Troligtvis saknas kontanter. Hittelön utlovas. Kontakta hans fru omgående!

.

Man vet att man har lyckats i trädgården när tulpanerna är tejpade??!

LillaE stod skyldig när det visade sig att lite kronblad hade avlägsnats från blommorna… med skam i blicken kröp hon till korset och bekände för modern att hon gjort åverkan på odlingen. ‘Bli inte arg, mamma… men jag fixade blomman!’

Jorå, där var tejp över hela den vita tulpanen… ordningen återställd!

.

…hemma i mysfabriken. Eller rättare sagt, den blivande 12åringen har fest och vi andra är inte bjudna. Däremot så var det helt ok att laga maten och sen dra sig undan. Cool förälder som man är så sansar man sig och tvingar sig själv att inte vara ‘tokrolig’. Det blir ju lätt fel när man försöker… 

 Jag minns när vi tog upp diskussionen att det måste vara roligt för barnet att hon har så unga  föräldrar (typ 30 år och troligen sanslöst coola)… Ungen svarade då: ‘Lägg av, Sagas mamma är 24…’

Molokna släpade vi oss ut ur rummet med hjälp av våra rullatorer…. eller nåt sånt. Kontentan av det hela blev att vi numera aktar oss för den typen av diskussioner. Ibland konstaterar vi vuxna mest inbördes att vi är stentuffa och JÄTTEunga.

.