mysfabriken.se

Vi har fått internetanslutning… online igen. Fast ärligt talat; vi har inte haft särskilt mycket ork att engagera oss och har nog inte saknat det särskilt mycket heller.

Vi är inflyttade och klara - eller njae, ‘klara’ är ju en överdrift utan dess like. Våra flyttkartonger har iallafall flyttat in. Vi väntar fortfarande på att ‘någon’ ska glida in här och packa upp allt. Och sortera upp eländet, eftersom vi i princip bara föste ned det vi äger i kartongerna utan någon kritisk kategorisering och rensning. ‘Någon’ har inte behagat dyka upp ännu, fick säkert något förhinder. Går visst magsjuka har jag hört…

Fy fasen, vad skönt att vara på plats. Vi har nu sovit i huset i fyra nätter - det mäkligaste är att vakna till fågelkvitter… inga sirener eller grannskrammel. Jag hör inte längre när grannen gör sin nattliga (högljudda) kvällstoalett, inte heller luktar det av någon annans matlagning. Det är bara vi och kartongerna. Fast i lördags morse vaknade jag tidigt… ett konstigt brummande ljud hördes från gatan. Det var min första bekantskap med ljudet av grannens snöslunga. Frrrrr…brrrrr…frrrr… Grannkarln var ute och tog hand om nattens nederbörd… från vårt sovrum hördes ZZzzzZZ Znark! Samtidigt såg jag familjen Träningsoverall på åkrarna utanför oss. De åkte skidor i karavan…mamma pappa barn barn i ett litet band… sportlov a´la B-brunna. Säkert med nyponsoppa i termos & hembakt bröd…

 Nästa helg är vi beredda, då kliver vi upp tidigt… stora A ska gå och lägga sig med snöskyffeln vid sängkanten. Innan frrrr….brrr….frrr ljuder ska A stå där på uppfarten och skotta & käckt hälsa på alla grannar som kommer ut. En liten stund senare kliver resten av familjen ut på trappen. Barnen är pigga och skrattet klingar, alla är kompisar med varann och skriker: ’Pax för att jag får ta skidutrustningen som saknar en stav!’. Jag står där med min lusekofta & rejäla underbyxor och har hela handväskan full med varma frallor. Far skojar lite med barnen, och så tar vi våra sparkar och sätter fart mot ängarna samtidigt som vi sjunger ‘Ju mer vi är tillsammans, tillsammans…trallallallaaa’.

…poff…

Nähä, inte det…vi fantiserar faktiskt om jordens längsta sovmorgon denna helg. Vi ska inte släppa in någon - familjen W ska öva på att inte göra någonting. Det ska bli en intressant övning, det är inte direkt någon högoddsare att vi lyckas med det.

 Kram från oss,

 Trötta men lyckliga!

.

Kära lönekontoret;

det går bra att sätta in lönen direkt på IKEA eller Bauhaus konto!

Tack!

.

Här kommer familjen Wikströms flyttlass… idag rullar det in i det nya huset.

Vi laddar precis som Gunde Svahn skulle gjort; en stor tallrik med havregrynsgröt. Dessutom har vi dagen till ära iklätt oss långkalsonger (jag tror jag var runt 7 år när jag gjorde det sist…). Ute snöar snöar det flingor stora som lapp-handskar…

Morgonen började med mera husstrul…A åkte ut dit för att möta upp rörmokaren som skulle montera vår blandare som äntligen kommit efter den tidigare felleveransen. I sann Wikströmsk anda så var den trasig och är nu felanmäld… mmm!!! Det här med hus är ju kul…  suck!

Nu spottar vi i nävarna och börjar jobba… vi hörs när flyttyran lagt sig.

 Trevlig helg!

.

…tänker familjen W lite extra på idag. Vi har alla olika definitioner på ’slit i vardagen’ - i sammanhanget känns våra ’svårigheter’ tämligen banala.

 …vi håller tummarna och skickar alla våra tankar till en familj i vår närhet…

.

Imorgon är vi lediga…eller njae, vi ska ju flytta bohaget och bosätta oss i villakvarteret. I detta nu jobbar faktiskt stora A stenhårt med att tömma förrådet och är på väg att köra en stor last till huset. Han sliter på… och det snöar stora blöta flingor. Inte det mest optimala flyttvädret om man får tycka lite. Här sitter jag och dricker kaffe och planerar…

Just nu lever vi i kaoset - det är kläder, kartonger, skräp, sopsäckar, dammråttor stora som terrierhundar och diverse attiraljer både här och där. Det som till största del är opackat är köket, garderober och badrumsskåpen. Det här går ju finfint!

Imorgon ska vi alltså till huset och börja ställa i ordning allt. Jag siktar på att städa huset uppifrån och ned; jag hoppas bara att diverse hantverkare har rundat av sina arbeten. Om inte så får jag jaga ut dem med elpistol - nu är det min tur.
Det var ett par dagar sedan jag var dit, men den andra (bättre) hälften har gjort dagliga turer dit. Alla golv är nu lagda respektive slipade, trappen målad (hoppas jag!), frysen på plats, mosaiken i köket är fogad, och imorgon kl 08 kommer rörmokaren och installerar den rätta blandaren. Vår spishäll var skev, men den ska vi lägga på plats för att sedan få den justerad av tekniker från Siemens. Elektrikern ska vara klar… ja, det låter ju som att det bara är att flytta in. Om det nu är så, då måste vi konstatera att vi faktiskt hann… vi startade den 15 januari och nu flyttar vi in. För en dryg månad sedan så var huset ett helt annat…

 Huset är långt ifrån klart… det finns en massa kvar att göra, men det kommer vi att roa oss med i ett lugnare tempo.

Gott folk; sänd oss en tanke där från den varma gosiga soffan. Vi är familjen som står ute i snöyran och kånkar på våra möbler…

 //lilla@

.

Hjälp!!! Vi drunknar i flyttlådor… och de jäklarna envisas med att förbli opackade. Jag har försökt med allt, väna sköna ord och ömsinta smekningar… men icke, de gapar tomma och stirrar helt oförstående på mig.

Just nu vill jag bara somna, för att sedan vakna i det perfekta huset. Allt ordningställt, t om i skafferiet är produkterna kategoriserade och sorterade i a till ö-ordning. I linneskåpet ligger fräscha sängkläder i perfekta högar, ingenstans syns vårt det-var-länge-sedan-det-var-vitt-frotté.

Igår hade vi lite köksrelaterat strul - kylskåpet hamnade på sniskan, hällen låg inte rakt…allt var lite krokigt och vint. Blandaren är på vift, men frysen har visst anlänt idag. Killen som skulle sätta vårt kakel i köket var där idag och fick visst upp det hela. Alltid något… men flyttlådorna förblir opackade.

.

… trumvirvel… spänning… svett i pannan…

‘LOLLAN & MAGGE’ som vår yngsta kallade dem i helgen! Vilka pärlor… ni är guld värda och fantastiska på alla sätt och vis. Tack för att ni ville deltaga i vårt projekt och lämna ert bidrag till vårt fina hem. Utan er skulle det inte gått.

I morgon kommer vår häll och vi får veta mer om leveransdatum av frysen. Blandaren saknas och dyker upp vid ett icke ännu annonserat tillfälle, likaså fläkten. Vi har fått tips om kakelsättare oxå, så det ska vi nysta vidare i imorgon.

 Helgen ja; en kort beskrivning av den vore att använda uttrycket ExtremeKitchenMontering. Alla skåp är på plats, graniten har landat (snyggast i huset - efter maken förstås!) och alla andra vitvaror än de ovan nämnda. Vi är så nöjda med köket, där ser vi fram emot att sitta och äta vår blodpudding. Och när jag ätit blodpudding flera dagar på raken så kan jag alltid pilla lite på min kära stenskiva…

IKEA fick sig en rejäl omgång… två svängar tillochmed. Våra två yngsta passade på att ge resårmadrasserna på sängavdelningen en ordentlig match. E & M rullade sig svettiga och snurrade in sig i moskitonäten så det knakade i skruvarna uppe i taket. Detta noterade jag efter att det blivit anmärkningsvärt tyst i lokalen och jag insåg att de vuxna stannat upp för att beskåda detta spektakel. Barnen var under täcket ena sekunden och for runt som pingpongbollar mellan sängarna i nästa. Min deo började genast att bekämpa enorma svettattacker och jag fick ett himla besvär med att snygga till i bäddarna och samtidigt raskt samla ihop de rufsiga tu. Ursäktade mig hastigt, och bad att få återkomma med maken… sova på saken lite, liksom!

Kom tillsist hem med lite mattor och tavelramar, senare inhandlades även sängar under stillsammare former. Och bäst av allt; jag fick tag på hatthylla med matchande sällskap (skohylla o krokar!) Å lampor och ett köksbord.

Vi snyggade till lite i huset och vi kunde nästan visualisera hemmet… tills golvsliparen gick loss idag och dammade igen både övervåning och nedervåning. Enligt utsago blir det dock fint. Jag förlåter er, golvsliparn och målarn. Nästa steg i renoveringsprocessen är att trappan ska målas vit, allt utom sättstegen som är nyslipade. Det är lite golvläggning som återstår i A:s rum och småfix runtomkring i huset (spika 155 meter golvlist…).

Nähä, det verkar inte som att bananlådorna packar sig själva så det är väl dags att jag tar mig an dem själv. Fyra dagar kvar… både till inflytt och utflytt. Vemodet hann ikapp idag… vi har trivts så bra i vår lägenhet. Men, det är dags att gå vidare i bostadskarriären nu. Allt har visst sin tid, och nu är vår tid för snöskottning, sophämtningsräkningar och parabol kommen. Välkommen till villalivet, familjen W.

.

Dra mig baklänges på en liten kärra - det börjar likna ett hem på allvar. I måndags gjorde vi ett ryck och åkte till Bauhaus efter kl 19 för att handla innerdörrar. Sju dörrar senare och talgbollar (?) med en halvtimme till godo att låna släpet på tokkörde vi till huset och väl framme upptäcker vi ett mirakel. E:s rum hade fått golv - sånt där riktigt i trä…inte spånskivor med grön text på. Och prinsesskronetapeten var på plats… inte nog med det, det fanns tapet i vårt sovrum och i vardagsrummet. Vilken lycka. Now this I like! Dörrarna dumpades kvickt (ajaj, blev hack i dem…) och vi tvingades lämna huset för att återbörda släpet. Jag tror att lyckoruset höll i sig till lunchtid dagen efter.

 Igår åkte till huset igen med mission: montera dörrar. Där var både golvläggare o målare. Vi kom av oss och satt mest och stirrade på hantverkarna när de jobbade. Att det kan vara så avkopplande… Två dörrar kom upp, resten passade inte. Vi måste nu invänta mästarsnickarns ankomst innan vi ger oss på att stympa dörrarna. Ibland blir vi helt enkelt liite för ivriga, vi tycker själv att vi är ganska sluga, men så kommer eftertanken över oss alldeles för sent… så vi ska nog helt enkelt låta bli en liten stund. Nä, vi är inte de typiska hemmarenoverarna med råkoll! Man kan säga att vi motiverar det hela med att det är kul att vi kan aktivera någon annan och bidra till deras brödföda. Vi lär oss dock nånting varje dag… så nästa hus vi köper kan vi säkert renovera själva! Höhöhöhö…

 Imorgon kommer vår käre ByggareBob & hans käresta. Han kommer att kraschlanda rakt in i det Wikströmska arbetslägret… ivrigt påhejjad av oss. Köket ska nu upp och annat småfix uträttas. Och i helgen ska IKEA ska få sig en omgång igen… gamla och barn uppmanas hålla sig annorstädes, för här ska handlas!

 PS. Uppladdning av bilderna dröjer något… DS.

 //lilla@

.

Har just fått veta av maken att det HÄNDER saker i huset; vattenmätaren är bytt. Phuuu, ja men dåså… jag kanske kan slappna av! ;0)

 //lilla@

.

Tänk att få en budget; x antal kronor att inreda ett helt hus med. Allt ska inhandlas på nytt; köksmöbler, soffor, soffbord, sängar, hallmöbler, tre barnrum ska inredas, gardiner… Nåja; kanske några av våra gamla möbler får flytta in i huset. Den yoghurtmarinerade soffan känns inte aktuell (sorry, maken… ev i allrummet uppe), inte heller den (ny)gamla köksgruppen i ek. Jag vill börja från scratch - ny start i vårt ny(gamla) hus. Allt blir så vitt och fint - våra gamla möbler skulle vrida sig av olust i den miljön.

 Problemet; vilken ände ska jag börja i? Soffan är dock beställd, men det är det enda. Den kommer att känna sig alldeles ensam och vilsen tillsammans med fondtapeten. I mitt huvud har dock ett par rosa och silvriga kuddar flyttat in där. …sen var det stopp… jag har fått en tok-låsning och kan inte planera vidare. Det går inte… två veckor kvar och huset är tomt.

Igår satte hela familjen W personligt rekord i IKEA-besök-i-ultrarapid. Jag ångade på, blicken fäst långt fram, kryssade mellan gubbar o gummor som släääpade sina fotriktiga skor i ett söndagstempo utan dess like. Jag ville skrika: TVÅ VECKOR KVAR OCH VI HAR INGA MÖBLER!!! Paniken steg, maken flåsade mig i nacken och våra tre barn var alla långt efter. Tillslut nådde jag kassan - men, jag hade visst glömt att stanna till vid de olika stationerna. Jag hade blodsmak i munnen; utan hatthylla, nyttiga saker att ställa in i huset, lampor att hänga upp… H*#vete! Jympan börjar om fyra minuter… det hela var en dum idé från första början. Nåja, lillan fick iallafall åka EN gång i rutchkanan på barnavdelningen… och jag surar fortfarande över att maken inte hann fånga den där toaborsten i farten; jag såg nämligen i ögonvrån att han fingrade på dem.

Kanske nästa helg… då har vi ju iallafall EN VECKA KVAR till inflytt. Då kanske jag hinner bromsa in vid hatthyllorna! Jag kanske kan öva på ikea.se att fylla min korg så att jag är beredd nästa gång det är dags.

Annars brukar mitt mantra vara ‘hur svårt kan det vara?’

 *sneglar på högen med inspirerande inredningstidningar*

 Nu ska jag sätta igång… på allvar.

 // lilla@

.