…blev ett besök i den kungliga hufvudstaden. Barnen gick med sin farmor och tittade pÃ¥ Disney On Ice (fem prinsessor var där enligt barnens utsago…). Nu kommer det märkliga i det hela; vi föräldrar fick nÃ¥got som vi inte är sÃ¥ bortskämda med; EGEN TID. Först var vi alldeles vilsna och irrade runt planlöst, sen kom vi in i lunken och det var riktigt, riktigt skönt. Vi halkade in pÃ¥ en och annan rea, köpte frozen yoghurt (smakade äckligt nutrilettpulver…) och vi var pÃ¥ nÃ¥n affär med HIFIprylar som maken ville in pÃ¥. Jag vet inte om det var sÃ¥ vidare bra att vi gick in pÃ¥ den sistnämnda, för vi kom ut därifrÃ¥n med känslan av att vi äger världens minsta tv. Den känslan hade vi inte för 10 mÃ¥n sedan när maken tillsammans med en kollega baxade in den nya tv:n i vardagsrummet. Jösses, vad vi ligger efter i hifi-evolutionen… Mannen (nÃ¥ja, han hade iallafall antydan till gles skäggväxt) tittade vid nÃ¥t tillfälle pÃ¥ mig vid sin demonstation med tillägget: ‘dessa högtalare kan man dÃ¥ alltsÃ¥ fÃ¥ i pianolack – riktigt najs’. Helt plötsligt sÃ¥ hade han rättfärdigat det hela – det handlar alltsÃ¥ om inredning. JamendÃ¥sÃ¥, älskling… köp! DÃ¥ hamnade utgiften i ett helt annat fack; inredningprylar. Denna kassa är nämligen neverending… alltid nödvändig!

Jag skippade den där snygga tröjan pÃ¥ Hilfiger-rean; vi behöver ju nytt surroundsystem…