…smög sig pÃ¥ mig ett par dagar efter nyÃ¥rsafton. Jag började resonera med mig själv om olika värden här i livet; vad är det som egentligen är viktigt osv. Kanske lite vuxligt för att vara jag, jag som älskar snygga kläder, goda viner osv…

Men ändÃ¥, det hela startade med att jag, tillsammans med morgonens kopp kaffe, skummade igenom familjesidorna med människor som lämnat in under julhelgen. Jag vet, jag har den dÃ¥liga vanan. Det kommer med mitt yrke tror jag… mÃ¥nga av mina kunder är gamla.

Denna grÃ¥ januarimorgon läste jag att en familj, tvÃ¥ barn och en pappa, nu skulle börja sitt nya Ã¥r utan mamman i familjen. Hon lämnade in ett par dagar efter julafton, och jag rÃ¥kar veta vem hon är…eller var… 36 Ã¥r. DÃ¥ kändes mina egna bekymmer helt plötsligt tämligen banala och ganska osmakliga.

AlltsÃ¥, insikten blev att pÃ¥ fullaste allvar uppskatta allt jag faktiskt HAR, inte vad jag SAKNAR. Jag HAR en underbar och frisk familj. Och jag HAR allt jag faktiskt behöver… nu Ã¥ter till mitt löfte; jag lovar att bli mer medveten om detta. Jag lovar att verkligen fundera pÃ¥ vad jag köper, inte alltid rättfärdiga alla onödiga köp med att jag nog var värd det…

Det har redan börjat; innan nya Ã¥ret jagade jag efter ett par svarta stövlar i nubuck med snörning, för jag BEHÖVDE ju verkligen ett par nya. Till slut fick jag tag pÃ¥ den och leveransen kom precis innan Ã¥rsskiftet. Klampade runt med dem i hallen, fick makens bifall. Men den dÃ¥liga smaken i min mun fanns där… hur var det nu; behovet kontra köpsuget. FjolÃ¥rets ‘verkligen-behöver-dessa-skor’ stirrade dÃ¥ moloket pÃ¥ mig frÃ¥n skohyllan. I nästa sekund höll jag pÃ¥ att packa ned skorna igen och maken tog strax därefter bilen för att lämna tillbaka dem.
Deppig? Inte alls… jag kände mig löjligt nöjd och med en konstig frihetskänsla.

Nu har jag ruvat på denna filosofi i dryga veckan och har annammat den ganska bra. Jag har iallafall påbörjat tankeprocessen, och matvarukorgen fylls inte nu med alla möjliga diverseprodukter. Eftersom att jag är långt ifrån perfekt så hämtade jag ut fyra paket vid postutlämningen på vägen hem från ICA idag. Till mitt försvar; dessa must-haves inhandlades redan under förra året och flertalet av dem var till ett soon-to-be födelsedagsbarn i min familj.

Phuuu…sÃ¥ nu vet ni…

Förra året publicerades en artikel i Dagens Industri om just detta dåliga samvete, värd att läsa! Vad tycker ni?