Det finns de som klagar pÃ¥ uppdateringen av mysfabriken! De pÃ¥stÃ¥r att bloggandet är lika säkert som tidpunkten för vÃ¥rens ankomst. Jag vet inte… ibland skriver jag, ibland inte. Däremot sÃ¥ har mitt skrivande konstigt nog ett märkligt samband med intagandet av vissa drycker. Kreativiteten sitter liksom inkapslad – endast ett glas chardonnay förlöser det hela. Efter tvÃ¥ sÃ¥ dräller det av inspiration. Min far var uppmärksam att kommentera detta försiktigt för mig – en blygsam kommentar om att det skrevs en hel del om vin pÃ¥ mysfabriken. Skulle jag, dricka? Nä, här är vi lika ordningsamma som värsta jehovas vittnen. Vi sitter bara här och dricker gammalt gurkvatten och spelar fia med knuff.

Jag avböjer att berätta om när jag var tonÃ¥ring – i de nordligaste delarna av Norrland. Där dracks det betydligt ädlare drycker. I grannskapet hängde gamla täcken för garage- och källarfönstrena. Detta hade inget att göra med undermÃ¥lig isolering eller dragiga fönster. Där bakom Ã¥terfann man samma pappor som dagen innan stÃ¥tt i kön pÃ¥ ICA med diverse bakattiraljer. Ã… inte för att dessa pappor pÃ¥ nÃ¥got vis var involverade i bakandets konst… Men jag lovar, jag röjer inte ett ord om detta. Aldrig. LÃ¥t oss säga att papporna i Norrland var särdeles intresserade av att sätta ett perfekt bulldeg bakom sina mörklagda fönster. Liksom tokrädda att granngubben skulle knäcka den hemliga koden till de fluffiga vaniljbullarna. Jo, sÃ¥ var det nog.