Vi har fÃ¥tt internetanslutning… online igen. Fast ärligt talat; vi har inte haft särskilt mycket ork att engagera oss och har nog inte saknat det särskilt mycket heller.
Vi är inflyttade och klara – eller njae, ‘klara’ är ju en överdrift utan dess like. VÃ¥ra flyttkartonger har iallafall flyttat in. Vi väntar fortfarande pÃ¥ att ‘nÃ¥gon’ ska glida in här och packa upp allt. Och sortera upp eländet, eftersom vi i princip bara föste ned det vi äger i kartongerna utan nÃ¥gon kritisk kategorisering och rensning. ‘NÃ¥gon’ har inte behagat dyka upp ännu, fick säkert nÃ¥got förhinder. GÃ¥r visst magsjuka har jag hört…
Fy fasen, vad skönt att vara pÃ¥ plats. Vi har nu sovit i huset i fyra nätter – det mäkligaste är att vakna till fÃ¥gelkvitter… inga sirener eller grannskrammel. Jag hör inte längre när grannen gör sin nattliga (högljudda) kvällstoalett, inte heller luktar det av nÃ¥gon annans matlagning. Det är bara vi och kartongerna. Fast i lördags morse vaknade jag tidigt… ett konstigt brummande ljud hördes frÃ¥n gatan. Det var min första bekantskap med ljudet av grannens snöslunga. Frrrrr…brrrrr…frrrr… Grannkarln var ute och tog hand om nattens nederbörd… frÃ¥n vÃ¥rt sovrum hördes ZZzzzZZ Znark! Samtidigt sÃ¥g jag familjen Träningsoverall pÃ¥ Ã¥krarna utanför oss. De åkte skidor i karavan…mamma pappa barn barn i ett litet band… sportlov a´la B-brunna. Säkert med nyponsoppa i termos & hembakt bröd…
 Nästa helg är vi beredda, dÃ¥ kliver vi upp tidigt… stora A ska gÃ¥ och lägga sig med snöskyffeln vid sängkanten. Innan frrrr….brrr….frrr ljuder ska A stÃ¥ där pÃ¥ uppfarten och skotta & käckt hälsa pÃ¥ alla grannar som kommer ut. En liten stund senare kliver resten av familjen ut pÃ¥ trappen. Barnen är pigga och skrattet klingar, alla är kompisar med varann och skriker: ‘Pax för att jag fÃ¥r ta skidutrustningen som saknar en stav!’. Jag stÃ¥r där med min lusekofta & rejäla underbyxor och har hela handväskan full med varma frallor. Far skojar lite med barnen, och sÃ¥ tar vi vÃ¥ra sparkar och sätter fart mot ängarna samtidigt som vi sjunger ‘Ju mer vi är tillsammans, tillsammans…trallallallaaa’.
…poff…
Nähä, inte det…vi fantiserar faktiskt om jordens längsta sovmorgon denna helg. Vi ska inte släppa in nÃ¥gon – familjen W ska öva pÃ¥ att inte göra nÃ¥gonting. Det ska bli en intressant övning, det är inte direkt nÃ¥gon högoddsare att vi lyckas med det.
 Kram från oss,
 Trötta men lyckliga!
Â
Â
Hej på er,
Kul att ni anslutit er del av Bergsbrunna till “det världsomspännande datanätet Internet”, som det hette under första halvan av nittitalet, samt uppenbarligen Ã¥tminstone anslutit en del av alla switchar, kablar och andra datapryttlar jag kÃ¥nkade pÃ¥ i lördags.
Det var kul att få hjälpa er med en av de absolut sista länkarna i detta speciella projekt, även om det känns lite konstigt att inte ha er nästgårds längre. (Minnet av era insatser en viss fredag i mars 2005 samt natten till en torsdag i maj samma år är fortfarande starka.)
Alla utomstÃ¥ende läsare kan förresten höra av sig till mig för att fÃ¥ den sanna versionen av A’s respons när jag föreslog att spritkartongen (en av dem i alla fall) väl kunde stÃ¥ i garaget “sÃ¥ länge”. Det dröjde inte mÃ¥nga minuter innan den var uppackad i ett köksskÃ¥p.
Nu har det flyttat in nytt folk i er gamla bostad. Ni har bättre smak vad gäller lampor…
Trivs tjejerna med sina egna rum?
Har ni vågat er på bastun igen?
Ha det bra & ta det lugnt och NJUT, länge, hälsar
# Flyttgubben