Nog för att jag gillar smÃ¥ djur & det fina med att ha egen trädgÃ¥rd, men i helgen gjorde vi en fasansfull upptäckt. Tvärs över gräsmattan lÃ¥g en halv (!) rÃ¥tta och sträckte ut sig… gulp!!! Ingen gullig mus, utan en RÃ…TTA med ett par ben och en rosa svans. Den var säkert en och en halvmeter lÃ¥ng, eller iallafall enorm! Herr fastighetsägare fick användning av den fina snöskyffeln och gav Ã¥terstoden av rÃ¥ttan en sista flygtur över Bergsbrunnas vidder. Enkel biljett, förhoppningsvis! Nu undrar man stilla var den andra halvan finns att Ã¥terfinna… huvva! Maken hade nÃ¥gon slags teori om grannskapets välkomnande, likt hästhuvudet i Gudfadern. Jag tror att han ska Ã¥tergÃ¥ till att titta pÃ¥ Bolibompa om kvällarna…

Jag undrar om grannens katt har misstänkt ‘fräsch’ andedräkt när han kryper upp i sängen för lite mys med sin kattmatte/husse.

I helgen inhandlades lövkorg, kratta och en gunga. Gungan hade en högst avancerad konstruktion, säkert utvecklad pÃ¥ samma schweiziska vitamininstitut där man framställer shampoo med aktiva ingredienser, eller kanske t om av NASA. Vi var tre stycken i varierande Ã¥ldrar som försökte knäcka upphängningsanordningen. GÃ¥tan lyder; TvÃ¥ metallringar och tvÃ¥ Ã¥ttor med en liten pigg pÃ¥. Bara att hänga upp! Klick! F-n, jäkla, skit… gungskrälle!

 Den som har en idé, med mÃ¥lande beskrivning bifogad, ombedes kontakta undertecknad för lite samrÃ¥d. I annat fall lär inte barnen ha en gunga de närmsta Ã¥ren. Äh, de blir nog ändÃ¥ tonÃ¥ringar snart…

//lilla@