Dagarna tickar pÃ¥. Ibland kommer jag pÃ¥ att jag har en blogg… och tänker att jag borde. Skriva.
Förmedla mina tankar och känslor. De sista åren har alla tankar och känslor känts för personliga. Privata. Inte nåt man delar med sig. Att skriva om svåra saker är betydligt knepigare än att vardagsbubbla om ditt & datt.
Nu börjar det bubbla i mig igen… Mina ord har inte präntats ned pÃ¥ länge och jag känner mig smÃ¥tt förlamad. Jag ska leka med orden igen och se vad som händer… kanske blir jag i vägsvept pÃ¥ nytt och fÃ¥r Mysfabriken att Ã¥teruppstÃ¥. Allt är möjligt och det enda viktiga just nu är att jag känner lust…