En pendlares iakttagelser…

“Hur går det att pendla”? undrar folk. Jag har svarat att det går bra… vilket är sant. Jag har inget problem med att hinna på tåget och ta mig till huvudstaden, inte heller har hemfärden varit något (större) bekymmer. Jag roar mig kungligt och har ögonbollarna så långt i ögonvrån som det bara går. Vad roligt det är att iaktta människor. Eller det är klart – när man hamnar bredvid kvinnan som trillar snorbusar i rasande fart hela vägen till Stockholm… Då gäller det att vända tankarna inåt – liksom gömma sig trevliga barndomsminnen för att inte vända magsäcken ut och in. Men bortsett från just den iakttagelsen menar jag. I går satt jag förhäxad av den smalaste överkäke jag någonsin skådat… tänk flaskdelfin. En smattrande långsmal käke som klapprade oavbrutet i fyrtio minuter. Maj gadd så spännande. En del sover & snarkar – gissar att de har fått nog av allt. Affärsmän somnar med ögonbrynen mot sin laptop.

Jag njuter av min tågresa, förutom när jag hamnar bredvid “den sociala”. Den skojfriske som absolut vill delge mig att “SJ kan börja extraknäcka som bastuklubb i svåra tider” och “Hallå! Går det att sänka värmen här???” Fy för den lede för människor som är morgonpigga. Jag vill sitta tyst & glo på folk och samtidigt ha rätten att vara världsvan pendlare med synpunkter efter tio dagars pendlande. Och prata inte med mig. Jag är upptagen här.

Så jo tack. Det går bra att pendla.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *