…okej då, jag erkänner; Jag satte bilen i stolpen idag. Skriiiichhhh… så lät det. Granntanten hade parkerat sin 740 vid vårt staket och den som har sett vår uppfart vet att den är allt annat än rak. Så i ett försök att skona den vita gammelvolvon från en repa så (I know!!!) så pressar jag mig förbi den, men nuddar grindstolpen. Vår nya fina bil… =( Satte liksom lite sordin över fredagsglädjen. Och ja, jag har erkänt för maken.
Nu dricker jag vin och slickar mina sår.
Jag KAN köra – jag är inte rädd…
lilla@
Jag känner djupt och innerligt, både för dig och maken. Deja vu. Höger sida, eller hur?
/ Bosse
Ha ha så de kan gå, men tänk vilken tur att ni vann lite pengar då..
Hälsa alla små monster i fam, ja det stora oxå förståss.
Bosse – Nope, vänster sida. Hade fullt upp med att passa bakåt, noterade inte fronten. Ingen plåtskada, men ett fult märke… så onödigt.
Annicka – japp, alla monster ska hälsas. Lilla monstret drar timmer i sin säng just nu… stora monstret ser oxå trött u. Å jag festar med äppeljuice, vi bastade just å det tog knäcken på mig. När får vi se dig igen då?