…okej dÃ¥, jag erkänner; Jag satte bilen i stolpen idag. Skriiiichhhh… sÃ¥ lät det. Granntanten hade parkerat sin 740 vid vÃ¥rt staket och den som har sett vÃ¥r uppfart vet att den är allt annat än rak. SÃ¥ i ett försök att skona den vita gammelvolvon frÃ¥n en repa sÃ¥ (I know!!!) sÃ¥ pressar jag mig förbi den, men nuddar grindstolpen. VÃ¥r nya fina bil… =( Satte liksom lite sordin över fredagsglädjen. Och ja, jag har erkänt för maken.
Nu dricker jag vin och slickar mina sår.
Jag KAN köra – jag är inte rädd…
lilla@
Jag känner djupt och innerligt, både för dig och maken. Deja vu. Höger sida, eller hur?
/ Bosse
Ha ha så de kan gå, men tänk vilken tur att ni vann lite pengar då..
Hälsa alla små monster i fam, ja det stora oxå förståss.
Bosse – Nope, vänster sida. Hade fullt upp med att passa bakÃ¥t, noterade inte fronten. Ingen plÃ¥tskada, men ett fult märke… sÃ¥ onödigt.
Annicka – japp, alla monster ska hälsas. Lilla monstret drar timmer i sin säng just nu… stora monstret ser oxÃ¥ trött u. Ã… jag festar med äppeljuice, vi bastade just Ã¥ det tog knäcken pÃ¥ mig. När fÃ¥r vi se dig igen dÃ¥?