SÃ¥ är tiden kommen. Makens äldsta dotter, tillika min äldsta bonusdotter, tar studenten i veckan som kommer. Jag fick en briljant idé att alla skulle vara tvungna att dyka upp i sina studentkläder. Detta hade inneburit att undertecknad hade äntrat kalaset i en vit dröm av axelvaddar, spets och ryschpysch. I sann 90-talsanda… men oh boy vad jag kände mig fräsch i min snordyra klänning. Till saken hör att den införskaffades i en butik där man normalt sett inte satte sin fot – typ Upper middle class LuleÃ¥ med snorkiga expediter som saknade nÃ¥gon som helst service skills. Min mor vÃ¥gade sig in där och klänningen i skyltfönstret blev min. En orgie i 9o-tal. Och sÃ¥ var det skorna.

Mina skor inhandlades efter ett visst spektakel pÃ¥ en ordinär skobutik. Ett par vita pumps – det var vad man skulle ha. Vi var lite sent ute sÃ¥ det var ont om klackskor som föll mig i smaken. Tillslut hade jag ett par att bära. Det var bara det att jag inte provade bÃ¥da skorna i butik…

PÃ¥ den kritiska dagen hade jag min fluffiga spetsmaräng pÃ¥ mig och ett par vita skor i bÃ¥de strl 37 OCH 38 – dvs. en av varje. JodÃ¥, det ville sig sÃ¥ illa att jag fÃ¥tt olika storlekar pÃ¥ skorna. Lite Annisch… och det fanns sÃ¥klart ingen tid att justera missförstÃ¥ndet. Det blev en lätt haltande och släpande gÃ¥ng, men jag tog faktiskt studenten trots allt.

Jag hoppas att vÃ¥r studentska har bättre koll pÃ¥ sin utstyrsel men jag hyser en viss farhÃ¥ga. Vi har näthandlat diverse klänningar men ingen har varit “the one” likt min spetsdröm.

Det blir i vilket fall som helst kul att fira student än en gÃ¥ng, frÃ¥n ett annat perspektiv och med ett par skor i strl  37 pÃ¥ bÃ¥da fötterna. To be continued…