… är väl en enkel sak??! Jag läser nämligen till mig allt ur den lilla manualen som följde med bebisen frÃ¥n BB. Allt funkar fint, tackarsomfrÃ¥gar.

Lillan har sovit heeeela natten ända sedan födseln – vaknar utvilad efter 11 timmars sömn i sin egen säng. Vi föräldrar har gott om plats i vÃ¥r säng varje natt. Ingen liten människa som sparkar sin far pÃ¥ väl valda ställen. Mamman behöver aldrig dela sitt täcke med ett svettigt barn.

Barnen sitter som tända ljus redan frÃ¥n morgonen… läser ivrigt pÃ¥ sina läxor över frukostmackan. Tjatar om att bli förhörda! Glada framförallt! Snudd pÃ¥ lyriska över den annalkande skol- och dagisdagen.
Vi föräldrar sprudlar och sitter glatt i bilen tio minuter före planerad avfärd och tutar glatt Ã¥t de vattenkammade barnen. Rosiga om kinderna med frökens röda äpple i handen hoppar de in och sÃ¥ styr vi iväg mot de närliggande skolorna. Vi Ã¥ker bara över gatan sÃ¥ är vi framme. Hela vägen har vi dock sjungit ‘Kumbaya Kumbaya’.

PÃ¥ kvällen flyter allt pÃ¥ tokbra. Barnen samsas fint, bönar och ber om att fÃ¥ städa sina rum innan middagen. Jag tillagar min stek och kokar omsorgsfullt mina egenodlade ärtor (som barnen dessutom inte kan fÃ¥ nog av). Barnen äter förnöjt och sänder en stilla tankte till de stackars barn som dagligen tvingas äta Felix Delikatessköttbullar och köpesostsÃ¥s. För att inte tala om Billys-pizzor – ve och fasa.

Sen framåt kvällen tjatar de om att få gå och lägga sig. Inga känslomässiga utbrott här inte. Kvitter-kvitter är allt som hörs.
Kvällsagan läser de för sig själva innan de sedan stillsamt somnar in.

Ã… all denna familjelycka tackvare den fantastiska manualen. De kommande tonÃ¥ren lär bli en baggis…