Jäsingen, vad det gror nu och det fort. Dvs. allt utom gräsmattan… den lider fortfarande av obotlig gräsmatteskabb. Den går i gult, vitt, brunt och på några få platser i aningens grönt. Ni ser, det tar sig. Jojo. Den dagliga inspektionsrundan gav upptäckten att alla dessa dyrbara gräsfrön som vi ‘planterat’ inte hade behagat att självmant krypa ned under jordtäcket. Fräckt! … När jag tänker efter så inser jag att…Fasen, vi glömde visst bort att (blädder-blädder-i-trädgårdsmanualen) MYLLA. Det stod ju klart och tydligt på villagräs-paketet men något annat kom visst emellan. Marken är överfull av dyrbara små knastertorra gräsfrön, de ligger där högvis och hånar oss. De frön som av någon outgrundlig anledning faktiskt hamnade UNDER jorden har dock gett oss nytt hopp – på sina små håll så kikar det fram små, små påskgulliga strån. Ha! Där ser ni, det är på gång… Lagom tills barnen har flyttat hemifrån så lär vi ha samlat ihop strån till en hel gräsmatta.