Jäsingen, vad det gror nu och det fort. Dvs. allt utom gräsmattan… den lider fortfarande av obotlig gräsmatteskabb. Den gÃ¥r i gult, vitt, brunt och pÃ¥ nÃ¥gra fÃ¥ platser i aningens grönt. Ni ser, det tar sig. Jojo. Den dagliga inspektionsrundan gav upptäckten att alla dessa dyrbara gräsfrön som vi ‘planterat’ inte hade behagat att självmant krypa ned under jordtäcket. Fräckt! … När jag tänker efter sÃ¥ inser jag att…Fasen, vi glömde visst bort att (blädder-blädder-i-trädgÃ¥rdsmanualen) MYLLA. Det stod ju klart och tydligt pÃ¥ villagräs-paketet men nÃ¥got annat kom visst emellan. Marken är överfull av dyrbara smÃ¥ knastertorra gräsfrön, de ligger där högvis och hÃ¥nar oss. De frön som av nÃ¥gon outgrundlig anledning faktiskt hamnade UNDER jorden har dock gett oss nytt hopp – pÃ¥ sina smÃ¥ hÃ¥ll sÃ¥ kikar det fram smÃ¥, smÃ¥ pÃ¥skgulliga strÃ¥n. Ha! Där ser ni, det är pÃ¥ gÃ¥ng… Lagom tills barnen har flyttat hemifrÃ¥n sÃ¥ lär vi ha samlat ihop strÃ¥n till en hel gräsmatta.