Det känns stort att vara så stor i blogosfären att man blir sponsrad. Min alldeles egna laptop befinner sig som tidigare påpekats på rehab. Troligen gick den i väggen efter min senaste rajd på Tradera där mitt alias sågs lägga bud både åt höger och vänster på dockskåpsmöbler. Lundby is the shit! (Alla som har Lundbyprylar till salu får höra av sig till undertecknad). Nåja, åter till the subject.
Barnens farbror hittade i sina gömmor ett stycke laptop till övers som kidsen fick lägga vantarna pÃ¥. Den flyttade sÃ¥ledes in till dem pÃ¥ övervÃ¥ningen. I samband med ovan beskrivna datorkollaps sÃ¥ kunde man i skuggtimmen se en liten figur med raggsockor smyga sig mot denna tingest. Laptopen förflyttades smidigt ned till nedervÃ¥ningen där de vuxna huserar. Inte för att pÃ¥ nÃ¥got sätt verka otacksam men det är synd att kalla datorn för en laptop. Lap-kross vore mer rättvisande. Jag har nämligen bÃ¥de bränn- och klämskador efter denna dator dÃ¥ den väger bly och är allt annat än nätt. För att ge er en visuell bild av hur det ser ut när jag surfar med den i mitt knä…
Tänk er att jag sitter i soffan med baksätet frÃ¥n vÃ¥r stora kombibil i knät. SÃ¥ ser det ut. Ryggstödet pÃ¥ baksätet motsvarar alltsÃ¥ skärmen och sätena är de som krossar mina lÃ¥r. Därtill verkar det som att samliga tre barn har dragit pÃ¥ sätesvärmen dÃ¥ jag blir svÃ¥rt skÃ¥llad av lap-krossen. Men jag kan surfa…
Vill absolut inte framstÃ¥ som gnällig – tvärtom. Jag har fullt göra med att skriva pÃ¥ denna dator dÃ¥ den envisas med att efter vart tredje skrivet ord byta stycke. Den hoppar upp en rad och skriver där helt plötsligt. Det gäller att hÃ¥lla ett öga pÃ¥ texten med andra ord…
En annan egenhet denna lap-kross har är att den har en inbyggd nu-är-det-nog-med-surferietfunktion. Detta innebär att den stänger ned helt plötsligt. ‘Slut pÃ¥ datortiden, min kära bloggerska…’, kanske var detta menat som en listig funktion för att hindra barnen frÃ¥n att häcka allt för länge vid burken. Skulle dock önska att admin förlängde denna tid till ca 15 minuter dÃ¥ fem minuter i stöten ibland känns allt för snÃ¥lt. Bara en tanke…
MEN… tack käraste onkel för ditt sponsorskap. Utan dig vore denna blog inte möjlig…