När vi var nyinflyttade i vår första gemensamma bostad tog det ungefär en dag innan mellantjejen gick loss på tapeten med lypsyl. En stor härligt fettig cirkel i tvååringshöjd. Lägenheten var en nyproduktion och det var tämligen svårt att skylla ifrån sig detta tilltag.

VÃ¥rt nästa boende var även det en nyproducerad lägenhet. Vi fick fina utemöbler till vÃ¥r stora altan. En dag kunde man se att en barnhand hade karvat i bordskivan. Barnen tillfrÃ¥gades men ingen ville kännas vid illdÃ¥det. VÃ¥rt genombrott i denna kriminalgÃ¥ta kom genom att analysera motivet lite noggrannare. Där fanns att läsa ett stort A – initialen pÃ¥ det äldsta barnet. Efter lite tuffare förhörsmetoder bröt damen ifrÃ¥ga ihop och erkände tilltaget.

Det yngsta barnet har inte haft för sig nÃ¥gra dumheter. Tills idag. Detta vid en Ã¥lder av halv sju ( = 6 ½ Ã¥r – lillans egna uttryck…). Jag rullade upp hennes gardin och upptäckte dÃ¥ en härligt lÃ¥ng lila sträng av glitterlim. Skulle kunna vara fint, tänker ni. Tänk dÃ¥ pÃ¥ att det är en rullgardin som inte gÃ¥r att tvätta i maskin. Därefter visualiserar ni mÃ¥sbajs. Denna mÃ¥s har även inmundigat blÃ¥bär och nÃ¥gon form av glitter med stjärnor i. Precis sÃ¥ ser det ut – blÃ¥bärsmÃ¥sskit i en lÃ¥ng sträng. Jag frÃ¥gade barnet i frÃ¥ga vad som hänt med gardinen. Hon tittade pÃ¥ mig med luriga ögon och hon hade absolut ingen aaaaaaning om hur det hela hade gÃ¥tt till. Hon sÃ¥g nog tvivlet i mina ögon och började därför fabulera ihop en story. Av en slump lÃ¥g tuben med lila glitterlim pÃ¥ skrivbordet med öppen kork. Lillan höll det troligt att en tuschpenna hade hamnat i mitten av tuben och sÃ¥ledes hade glittret slungats en meter upp pÃ¥ gardinen. Hon verkade sÃ¥ övertygad om händelseförloppet att jag nickade allvarligt och lämnade rummet. Tyckte mig höra en lättnadens Phuuu! frÃ¥n barnrummet. Nära ögat liksom…