Min man och jag har bröllopsdag i dag – närmare bestämt sockerbröllopsdag. Hur mÃ¥nga Ã¥r har man varit gift dÃ¥, undrar ni…? Det börjar bli ett gäng med Ã¥r…
Det jag minns mest frÃ¥n min bröllopsdag var min makeup. Jag hade bokat tid hos en tjej som skulle göra mitt hÃ¥r. Samma tjej pÃ¥stod sig kunna allt om make-up. En vecka innan den stora dagen fick jag komma upp till henne för lite ‘före’-konsultation. Hon kladdade lite pÃ¥ min kind och duttade med lite skuggor. Ingen tvÃ¥vägskommunikation – endast smÃ¥ hummanden frÃ¥n frisören. Jag gick därifrÃ¥n lika ovetande som när jag kom dit om hur min makeup skulle bli.
Den stora dagen kom och mitt ‘bröllopsvittne/tärna’ hade bokat sminkning tillsammans med mig. Hon hade dock inte varit pÃ¥ nÃ¥gon rek-sminkning.
HÃ¥ret blev superfint… slarvigt uppsatt med smÃ¥ knoppar av vita rosor här och där. Min väninna blev sminkad först. Hennes ansikte är nätt och docksött, svÃ¥rt att misslyckas??! Hon uppenbarar sig helt plötsligt i full makeup. Kort därefter var det dags för mig. Det hade varit roligt att ha en bild pÃ¥ oss men om vi hade blivit förevigade hade det förmodligen varit nÃ¥got i stil med detta
Det var således ingen sober och blygsam makeup. Nä, istället körde vi ALL-IN och skulle nog fått bygdens prostituerade att framstå som kusinerna från landet. Det var hårda orangea streck av rouge på kinden, blåa rejäla blåtiror av ögonskugga och sen något tjockt klet till läppstift.
Roligt nog sÃ¥ hade vi sjukt ont om tid – det blev till att springa hemÃ¥t pÃ¥ champagnevingliga ben. Därtill skrattade vi sÃ¥ magen krampade. Tidsfönstret att göra nÃ¥got Ã¥t eländet var ungefär minus 15 minuter och därmed blev det till att torka av det värsta med en bomullstuss.
Väninnans sambo hade blivit lite överförfriskad och ägnade resten av dagen att bedyra vad läcker han tyckte att hans annars så blygsamt sminkade sambo var.
Undertecknad ingick äktenskap enligt plan, men det vore en lögn att påstå att jag aldrig sett vackrare ut.
Idag firar vi socker som sagt. Det blev hummer till middag ikväll. En utmärkt Chablis därtill.
Den blå ögonskuggan är glömd och förlåten. Iallafall tills någon gräver fram ett fotografi där den stora dagen är förevigad.

Jag tyckte att du var jättefin! – Men det är klart, nu mÃ¥ste jag ju dyka ner i arkivet för att kolla hur du verkligen sÃ¥g ut.
Tre och ett halvt Ã¥r senare svarar jag dig, älskade svärfar. Det var länge sedan vi sÃ¥gs, men det känns ändÃ¥ som igÃ¥r… <3