Det har hunnit bli riktigt sent nu… natten mot lördag. Sitter ensam vaken, min fina lilla dotter sover sött och snarkar ljudligt. Jag väntar – väntar pÃ¥ min älskade storaA som dyker upp pÃ¥ morgonsidan. Han flyger över Atlanden just nu…fram och tillbaka. Och nu det sistnämda – min favorit.

Borde gÃ¥ och lägga mig bredvid den där lilla varma människan i min säng, men jag dröjer. Det är nÃ¥got magiskt med nattatimmarna. TV:n blinkar i mörkret. Huset knäpper. Drar filten intill mig och kryper upp i soffhörnet. Ingen brÃ¥dska till sömnen. Vill liksom dra ut pÃ¥ fredagen… vänta in i det sista.

Helgen blir stillsam. Bara hemma med familjen. Med lite tur en drink hos vännerna. Good Enough.