För tio minuter sedan sa lillaE: ‘-Mamma, det sitter fÃ¥glar pÃ¥ vÃ¥r bil som äter smörgÃ¥sar!’
Yeah, right! tänker jag. Är det ett återfall av nattskräck i vaket tillstånd?!!
Lillans blick gör mig dock nyfiken så jag sträcker mig i morgonsoffan för att titta ut. Jag hinner se papper flyga förbi och börjar ana oråd. Jojomensan, det är kråkorna som festar på gårdagens laxrester. Maken har visst ställt ut soporna utanför dörren och nu pågår en rejäl fest på uppfarten. I tre graders kyla i underkläderna rensar lillan o jag upp det hela med varsin liten barnspade. En skön syn för gudarna, skulle jag tro.
 Här sitter vi nu tillbaka i morgonsoffan och luktar sopor! Härligt. SÃ¥ här borde varje söndag morgon starta. Jag har varit vänlig nog att spara en laxrest till maken sÃ¥ att han kan vakna till ett hav av gÃ¥rdagens utspridd vid sängen. I nöd o lust sÃ¥ delar vi pÃ¥ allt – jag vill inte att han ska missa detta spektakel, men god fru som jag är sÃ¥ bespar jag honom kylan. Han fÃ¥r plocka rester inomhus! Det är sÃ¥ mild och blid maka han har – den lyckliga token…